The term itself conjures up strong sensory memories for those who were there—sweaty bodies packed into a basement or convention hall, a dozen CPUs noticeably warming the space, the heft of a CRT monitor being maneuvered into position. For those on the outside, these were scenes of incomprehension or ridicule. But for those who were there, the LAN party was a singular event, a defining social occasion of the early 21st century. It represented the last gasps of the isolated gamer stereotype, ushering in an age in which gaming was not only mainstream, but a social, networked activity.
Det här kulturtipset blir skildringen av ett fenomen som vissa av oss nog växt upp med och har fina minnen av. Slutet är också en intressant frågeställning och utmaning. Vad säger ni? Känns som att ni är precis rätt grupp för frågan.
Många härliga minnen! Kommer ihåg man tankade mycket spel, tv-serier och filmer.
Favoritspelet var nog Quake 3 Arena
Vi körde mest olika multiplayermoddar till Half-Life tror jag. Och folk hade alltid med sig ett N64/GC för att köra super smash. Rise of Nations spelades en del.
Duke nukem 3d, doom och quake. Var det vi körde. 8 pers i en liten etta. Alla uppkopplade via 33600 modem till nätet. Napster tankade musiken och spelen hämtades på nån FTP. Kan säga att det var sjukt varmt i lägenheten och efter en helg luktade det för jävligt.
Antar att det är med anledning av den nya boken.Ja, stommen av texten i länken är ett längre utdrag från boken.
Det känns ju som att det handlar mycket om dom teknologiska framsteg (grafik) och samtidiga brister (långsamt ethernet) som möjliggjorde det här fenomenet.
Samtidigt var frågorna väldigt breda då det inte bara handlar om spelande:
- Hur gör man datoranvändning mer äventyrlig och gemensam?
- Hur kan man låta datoranvändning berika världen?
Så hur tar man utifrån detta i beaktande dom tekniska förutsättningarna vi har idag? Dagens datoranvändande är ju redan socialt, men tar inte plats i samma fysiska rum. Den är samtidigt övervakad av storföretag som vill harvesta så mycket data som möjligt från användarna. Datoranvändningen är eller inte fastlåst till stora klumpiga stationära datorer, utan är med oss hela tiden i mobila (övervakade) enheter.
Ett möjligt svar landar i federerade sociala medier utanför storföretagens kontroll. Vad finns det för outnyttjade möjligheter där? Augmented reality och geolocations? Tagga GPS-koordinater i en federerad wiki för platser där det finns något snyggt att se, varning för något, eller en uppmaning att delta i något eller dylikt? På sista april samlades tusentals ungdomar för att festa på en äng i Årsta för att dom sett en stor samling med vänner på en “SnapMap”, alltså SnapChats inbyggda funktion för självövervakning.
Ett annat svar är ju @samuel@aggregatet.orgs linje om att arrangera och delta i hackathons.
Jepp, jag tror det är något speciellt med det fysiska rummet. Så bra att kunna väva in det i gemenskapen så att den blir starkare
Ja, jag tror också att just vävandet mellan datta och fysiskt rum har något. Sedan finns det också intressanta utmaningar i att klara sig på låg datamängd som blivit helt onödigt och bortglömt idag. Det är spännande att tänka på hur man kan effektivisera och kanske också lokalisera utbyte av data, men i dagens läge när internet kan strömmas i vilka mängder som helst utan någon större kostnad eller fördröjning är det omöjligt att samlas kring. Minns en kamrat som försökte organisera ett gömt USB-minne på ett universitetsbibliotek för delande av nedladdad kurslitteratur, men det fanns liksom inget intresse förutom kul för all kurslitteratur kunde laddas ner ögonblickligen online.
